Pay it forward – förskottsgåvor i Loveland och Örebro och…

Det var en gång..

Det var en gång en liten stad, Loveland, (faktiskt heter den så,) där det började hända nya glädjespridande saker… när någon skulle betala sitt kaffe på Starbucks var det redan betalt.

Det här spred sig allt mer i staden och till slut hamnade generositeten på stora nyhetsprogram. Se filmen nedan. Människorna i staden hade börjat tillämpa tankarna från den mycket uppskattade och spridda filmen ”Pay it forward”. (Svensk titel ”Skicka vidare”)

Filmen Pay it forward som förebild

En klass får i uppgift av sin lärare , Eugene, att fundera över sig själv och världen.

-Vad kan du göra för att förändra världen?

En pojke, Trevor, kom på idén om ”förskottsgåvor” (Pay it forward.). Om han gjorde något gott för tre, som i sin tur hjälpte tre, som i sin tur hjälpte tre osv. Då skulle det bli en annan värld att leva i.

-    Men det måste vara något bra som de inte kan göra själva.

Filmen handlar om pojken och hans ”experiment” där han gör goda saker för tre personer… Jag ska inte avslöja allt för jag vill att du ser den, hyr den och gärna köper den och sprider den. (Billigast jag har hittat är på: www.filmia.se)

Se här en introduktion till filmen:

MADIW Make A Difference In the World och börja där du är

Filmen har länge funnits med mig eftersom jag är en MADIW, en som vill Make A Difference In the World  och jag vill gärna se andra expandera livet på planeten mot större glädje och generositet. (För att nämna några saker.)

Så jag började experimentera i min hemstad Örebro. Men se lite från Loveland där människor bjuder okända på kaffe.

30-31 januari höll jag en kurs för kvinnor med företag: Passion, pengar och kreativa företag. Om det psykologiska förhållandet till pengar.  (Läs mer: www.barbro-bronsberg.com)  Så det var naturligt att experimentera med tankar och handlingar kring pengar, gåvor och människors reaktioner.

Båda luncherna som vi åt ute samlade vi ihop pengar och bad kassör/kassörska att ta emot pengarna och bjuda någon på lunch. Mannen i kassan på fredagslunchen blev först förvånade och tvekade lite:

- Får jag fråga varför, sa mannen i kassan till slut.

-    Vi vill göra någon glad idag.

-    Ok, det köper jag, sa han. Jag ska ge till en pensionär de har så lite pengar.

Kvinnan i kassan på lördagen frågade samma sak men köpte snabbare idén och tyckte att det var en rolig idé.

Vi kände oss glada och leende under båda luncherna. Det var roligt att tänka på reaktionen på den som skulle få maten.

På fredagen hann vi möta den äldre mannen som fått vår lunch. Han kom fram och tackade och hade bjudit sitt barnbarn. Den andra mannen hade blivit mycket förvånad och mycket glatt överraskad hälsade kvinnan i kassan när vi passerade senare.

Vi log ännu mer över deras glädje. Det här att vara generös mellan okända personer kändes bra. Det var en lek och samtidigt något som vi hoppade skulle så ett frö i dem som fick, att göra det samma. Vi hade inte ställt några krav eller berättat om ” tre som hjälper tre som hjälper tre…” alltså en helt villkorslös gåva.

Vill se det spritt i Örebro och andra platser…

Min vision är att sprida det här i Örebro. Människor kan börja med små saker som en kopp kaffe, en lunch eller något annat. Bara se vad som händer. Vi kan verkligen utgöra en skillnad också med små saker. Någonstans måste vi ju börja med att sprida det positiva vi gärna vill se runt oss.Det måste inte heller kosta pengar. Det kan vara att hjälpa någon på stan med en barnvagn, bära ut soporna åt grannen eller….

Och i förlängningen vill jag se Örebro känd för sin generositet, sina överraskningar för folk som bor här och besöker staden. (Från Gnällbälte till Snällbälte vore ju en bra slogan. Och den slogan vi redan har: Överraskande Örebro skulle ju verkligen göra skäl för sitt namn..)

Men var du än bor, du som läser det här – börja din egen kedja av generösa förskottsgåvor och se vad som händer. Glädjen, lekfullheten och generositeten ligger under ytan på de flesta av oss… Rapportera gärna och skriv en kommentar.

Två utdrag ut filmen Pay it Forward

Här kan du först se lite mer från filmen Pay it forward. Scenen där läraren introducerar tanken till barnen.

Och ytterligare nedanför finns ytterligare en film med en sång ”Calling all the angels.” För i filmen händer det som ingen vill ska hända: Trevor dödas i ett bråk med pojkar – men hans idé lever vidare i en rörelse. Pay it forward-rörelsen. Som alltså du också kan bli en del av…

Barbro Sol Bronsberg

- Jag är en annan du och du är en annan jag och tillsammans kan vi göra små saker som sprider glada ringar på vattnet och når många. Jag ska fortsätta ”snickra” på den här idén.

Borgerlig begravning – kan verkligen rekommenderas

Igår var det urnsättning av min mammas aska. Det är verkligen så många steg för de som är kvar när någon lämnar jordelivet. Så många riter, vanor, bestämmelser, lagar… Det är mycket enklare att födas än att lämna . Det går inte att som ett djur gå och lägga sig under en gran och dö. Långt därifrån.

Bilden visar min son Erling när han sänker ner mormors aska i jorden. 

Mamma ville ha borgerlig begravning.
Hon var aldrig förtjust i kyrkor och ceremonier där. Fast det är svårt att inte ha kontakt med kyrkan fast det är var en borgerlig begravning.

Begravningsceremonin i aug med kistan (råkade radera alla bilder hur kul är det… ) ägde rum i ett kapell. Var skulle det ha varit annars? Tror inte det ens går att ha en kista stående ute i naturen så där bara… och göra en ceremoni utomhus…

Och urnsättningen var också i kapellet på en kyrkogård. Men det har varit två mycket postiiva och trevliga ceremonier. Låter kanske lustigt, men just så har det varit. Vi kände oss varma om hjärtat efteråt. Allhop.

Jag höll själv i båda talen eftersom jag är en van talare. (Föreläsare sedan 1978) Jag gjorde mitt bästa för att tolka och ära min mamma och de som kom. Vi pratade om det vi fått av min mamma, var och en fått sin egen upplevelse. Vi talade om att ta tillvara på livet själva och spelade fin musik som vi valde helt själva.(Inte en psalm för det ville mamma inte ha.)

• Albinoni Adagio
• Time to say goodbye med Sara Brightman.
• Till Bobby – från min sons CD (Om den lille pojken som blev ihjälslagen)
• Gabrielas sång från filmen Så som i himmelen. Den härligaste mest livsbejakande låt jag vet.

Det kändes så bra att det var vi själva som ordnade med det mesta. Att vi kunde hålla en kärleksfull, personlig stämning med alla gäster som kom. Vi kunde också fnissa över mammas speciella egenheter. Vi berättade minnen, grät, skrattade och hyllade. Det blev så bra och så fint.

Jag kan verkligen rekommendera dig som står inför möjligheten att totalt utforma cereminin själv. Ni behöver inte ha någon utifrån. Alla kan ju inte vara vana föreläsare som jag, men alla kan hjälpas åt och berätta sin upplevelse av den som lämnat.

Det kan kanske vara mer fokus på musik än ord, bara sitta en stund tillsammans och minnas tyst och så högt berätta några pusselbitar, minnen som de andra kanske inte har hört.

Fast nu säger jag emot mig. Jag kan tänka mig att tala på andras begravningar och hjälpa andra att formulera avslut… Det var så vackert att få tala om livet, livet på andra sidan… och vi kände oss alla så nöjda…

Synd bara att släkt och gamla vänner bara ses vid begravningar. Tiden,tiden, tiden… vi har inte tid att mötas och lyssna till varandra… så jag funderar allvarligt på att ordna min egen begravningsfest medan jag lever. Samla mina vänner, tacka och uppskatta… få dem att mötas… de som betyder mycket för mig… vi får väl se… nu ska jag hämta mig efter det här innan jag hittar på nya saker…

Vi fick höra att min mamma var busig när hon var liten. Att hon blåste ärtor genom nyckelhål till missionskyrkans dörr så det studsade på huvudena på församlingen. Det gillade jag att höra…

Barbro
- Jag är en annan du och jag har nu begravt en av mina föräldrar. Något som jag delar med många.